Alla måste börja någonstans

I väntan på att det händer något intressant slänger jag upp min första skräcknovell, från 1987. Jag hittade nyligen en skrivbok från mellanstadiet. Andra berättelser i samma häfte har titlar som Den ruttna pinnen, Det enorma ägget, Den talande väskan, Aljan enhörningen, En helt vanlig dag (rätt olycksbådande i sammanhanget), Klockan som gick bakåt, Prästen och papegojan samt Klotter. Men bäst av alla är nog den här, för den har allt: ondskefulla questgivers, förbannade objekt, zombies och havregrynsgröt.  Den gröna våglängden

"Anders Wickbom, 15 år, försvann under mystiska omständigheter från sina föräldrars bostad i Katrineholm den 3/6-1980. Det enda som fanns kvar av Anders var en hög hår som hans mor uppgav vara hans. Ingen vet ännu vad som hände."

Så lät det på radio, årsdagen exakt för 7 år sen, den där dagen 1980 då hans radio gick sönder. Jag är den enda som vet vad som verkligen hände. Jag var med hela tiden.Det började på förmiddagen. Anders hade vaknat och skruvade på radion. Det hördes inte ett ljud. Då såg han att baksidan av radion var uppsliten och täckt med intorkad havregrynsgröt.

"Javisstja, jag var visst full igår kväll", sa han för sig själv. "Jag får köpa en ny radio."

Han slängde den gamla radion i en container och styrde sina steg mot PERRES RADIO/TV. Han sköt elegant upp dörren, gick fram till disken och frågade expediten om en radio. Expediten såg iskallt på honom och ställde en gul radio framför honom.

"Dug-errrr den?" sa expediten så kallt att Anders huttrade. Rullningen på r-en bidrog till en isgrym karaktär.

"J-jorå" sa Anders.

"Köp den gärna" sa expediten, "MEN STÄLL ALDRIG IN DEN GRÖNA VÅGLÄNGDEN!"

"Varför det?" sa Anders.

"Då är du dödens lammunge."

Nåväl, han köpte radion, gick hem och skruvade på den. Den funkade.

Den gröna våglängden? tänkte han. Om man skulle pröva vad som hände? Jag går ju på Ji-jitsu. Han beslöt sig för att göra det. Han skruvade in den gröna våglängden.Plötsligt hörde han ett oroväckande klirr. Det var speglarna som rasade. De glittrande skärvorna föll långsamt ner till marken.

"Mamma! Pappa!" skrek han i ett tillstånd av panik. Han sprang in i sina föräldrars sovrum. Attans! tänkte han. Föräldrarna jobbade. Tavlorna föll sönder. Han skrek hysteriskt. Han måste ut! Ytterdörren var låst. Plötsligt! Han kände ett par iskalla händer om sin hals. Han vände sig om. Där stod ett skelett, täckt med intorkad havregrynsgröt. Skelettet höjde en sax. Det klippte av hans hår. Anders hörde en röst som lät död. Rösten imiterade en mänsklig. (försökte kanske)

"Koooom till oooossss. Kooooom."

Plötsligt kände Anders att han täcktes av en varm, klibbig massa. Marken sjönk ner under honom. Han var nere i underjorden. Rösten sa igen

"Nuuu är du en av de vååraaa." Rösten fortsatte obevekligt: "Du ska bli en mardröm."

"Jag vill inte!" skrek Anders förfärat. Det svartnade framför ögonen p. hnom.

Samtidigt kom hans mor hem. Hon ringde polisen... knäppte på radion.

"...Och det enda som fanns kvar av Anders var, som sagt en hög hår och en radio, uppsliten på baksidan och täckt med intorkad havregrynsgröt. SLUT FRÅN TT."