Fjorton kilo böcker

Sitter med fjorton kilo Amatka i vardagsrummet. Det är en rätt abstrakt känsla. Den finns ute i vissa butiker redan nu - SF-bokhandeln i Stockholm och Göteborg har fått in den. Den kommer att sippra ut till övriga butiker snart nog. Och så finns den förstås att beställa på nätet, både i fysisk form och som e-bok.

Första recensionsdag är om någon vecka. Som rätt många andra författare vet jag inte om jag kommer läsa dem. Det här med att läsa recensioner är ett kapitel för sig. De som inte skriver böcker blir ibland lite konsternerade, och om de har skrivit recensionen ifråga - "vill du inte veta vad jag tycker? Vågar du inte läsa vad jag tycker?". Det handlar inte om det. Det handlar om att recensioner inte är till så mycket för författaren som de är till för läsarna. Det är inte jag som ska ha betyg för hur väl jag har utfört uppgiften att skriva en bok. Alltså, det är viktigt att analysera och prata om böcker. Det är svinviktigt att få recensioner som författare, och jag är väldigt tacksam för att folk tar sig tid att läsa och skriva om sin läsupplevelse. Men jag har själv recenserat både böcker och musik, och då talar i alla fall jag inte till författaren; jag berättar om min upplevelse för andra läsare.

Själv läser jag Mosippan av Elsie Johansson. Och för att komma med en spontan kommentar då, så jävlar i min låda vad den kvinnan trollar med språket. Jag satt igår kväll och bara snaskade på hennes beskrivning av att rensa lingon.